Mannen som hellre tänker själv än politiskt korrekt.

De etablerades fall

2009-06-28T11:33:00.002+02:00

De etablerade partierna står inför en förtroendekris som de får mycket svårt att hantera. I dagens dagblad skriver Anders Linder om att stå upp mot övervakningsstaten. För någon eller några veckor sedan var han lite förundrad över att han nästan var piratpartist. Outgrundliga äro Herrens vägar som prästen sa då han vaknade på en bordell.

Egentligen är det inte så konstigt. Alliansen skiljer sig ytterst lite från socialdemokratin. Den grundläggande politiken – så som den framstår till sina konsekvenser – ligger så nära sossarnas att någon artskillnad inte kan urskiljas. Det är lite detaljer här och där. Något egentligt alternativ har man inte.

Många unga människor har insett detta och med stigande olust sett att inget av de etablerade erbjuder något egentligt alternativ. Då IPRED kommer så är det uppenbarligen det alternativ ungdomen sökt eftersom nästan alla andra alternativ ( SD, FI och allt vad de heter) imiterat de etablerade partierna i allt väsentligt.

Om alliansen har ambition att bli något mer än ytterligare en borgerlig parentes måste de neutralisera IPRED och intrycket av storebrorssamhälle som man fått till. Troligen kommer man att misslyckas och få krypa tillbaka i oppositionsrollen med piraterna som vågmästare.

De etablerades fall

2009-06-28T11:33:00.001+02:00

Valprognos

2009-06-25T21:50:00.000+02:00

Alliansen har genom IPRED begått ett politiskt självmord. Den lagen har skapat bilden av en regering där kapitalstarka lobbygrupper köper sig de lagar de behöver. Vidare att dessa grupper sedan kan samla material tämligen okontrollerat och sedan gå till domstol för den formella delen. Vilken kvalitet det är på materialet, hur pass det lagts tillrätta och om det rent av finns tillägg blir omöjligt att säga i efterhand. På det materialet ska sedan unga människor dömas till fantasibelopp i skadestånd. En regering som inte bättre kan ta hand om ett skäligen enkelt problem förtjänar knappast något förtroende från sina väljare.

Nästa år är det val och diskussionen runt IPRED kommer att räcka fram till dess. Alliansen kommer att förlora mycket ungdomsröster på den lagen men knappast till nuvarande opposition, den erbjuder inget alternativ.

Den valutgång som kan verka sannolik i detta läge är att Piratpartiet gör entré tillsammans med Sverigedemokraterna och de båda har runt tio kanske elva procent, tillräckligt för att det inte blir någon regeringsbildning utan ”oheliga allianser” över blockgränserna. Sådana allianser har samma bärkraft som gammal torr spindelväv. Möjligen kan man hålla på i två år om man kan skjuta konfliktfrågor framför sig. Men sedan kommer misstroendevotum och nyval varefter de etablerade partierna får se sig som gigantiska förlorare. Till det ordinarie valet 2014 kommer Sveriges politiska karta att vara helt annorlunda.

Allt tack vare en ointelligent lösning på ett enkelt problem.

Så lätt kan man inte göra det för sig

2009-06-19T11:31:00.000+02:00

Religionen har följt människan så lågt tillbaka som vi kan följa kulturen. Ska man nu avvisa den och förklara den för vanföreställningar så krävs det betydligt bättre argumentation än vad författarna visar upp. Den faktor som fått skrivklådan att slå till är en FN resolution som säger att religion inte får kritiseras.

Nu är det kanske mer ett politiskt spel än en fråga om religiös tro som ligger bakom men humanisterna tar tillfället i akt för ett generellt angrepp på religion över huvud taget. Upplägget är som det brukar vara, man ger ett antal exempel på de stolligheter som man finner inom de religiösa yttringarna. Det är kvinnoförtryck, omskärelse och andra religiösa påbud. Sedan kommer det man förberett med de valen ” Mot dessa krafter står humanismens mål att återupprätta människan som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv”.

Kärnan är att religionen omyndigförklarar människan. Huruvida det är religion eller politik är lite oklart, många totalitära system omyndigförklarar sina medlemmar och medborgare. Ledarna har rätt oavsett vad gräsroten tycker. Författarna frågar varför ett sekulärt samhälle är viktigt och svarar själva med ” Därför att det är den enda samhällsform som visar samma självklara respekt för alla människor…” vilket bara blir vettigt om man betraktar de socialistiska diktaturerna som religiösa teokratier. Slutklämmen blir ” Mot dessa religiösa krafter […], står humanismens mål att återupprätta människan som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv…”.

Det är just den förmågan människan inte har. Utan Gud är allt tillåtet heter det och utan gud är det den Darwinistiska urvalsprincipen som gäller – starkast överlever. (Här blir svenska darwinister ofta lite upprörda och börjar tala om felöversättning men i ”Arternas uppkomst” finns principen i slutat av kapitlet om instinkt. Den står där omodifierad genom alla sex upplagorna). Religionen ger oss en normgivande makt utanför människan som också ger oss möjligheten att gå våra egna vägar. Om vi avvisar en sådan makt är vi enbart biologiska maskiner som följer den väg vår biologi för oss. För humanisterna återstår att förklara hur en biologisk maskin kan utforma en etik byggd på ”förnuft, medkänsla och demokratiska principer”.

Religionen lider av vidskepelse, önsketänkande och självbedrägeri. En diskussion om religion måste inrikta sig på att rensa ut gammal bråte och förhindra att den används i politiska syften. En ren ateism ger oss de vassa klornas och blodiga tändernas diktatur.

Stackars vänstern

2009-06-09T21:11:00.000+02:00

Socialismen är slut och kommer att dö ut med fyrtio och femtiotalisterna. De framstår mer som ett fotbollslag som efter första halvlek ligger under med fem – ett och inte varit över på motståndarens planhalva de sista tjugo minuterna av första halvlek. Alla inser att deras möjligheter att vända spelet är näst intill obefintliga. Då har jag ändå inte tagit i.

Tydligast syns det på ”stenkastarvänstern”. Den drar åt sig en hel del uppmärksamhet på ett föga smickrande sätt. För trettio eller fyrtio år sedan var akademiker som diskuterade och skrev böcker som stod för uppmärksamheten.

De nystarter man ser går tillbaka till dessa svunna tider och det enda de moderniserat är megafonerna. I övrigt är det samma klasskamp, samma ”orättvisor” och samma ”kapitalism” som på trettiotalet. Några får man nog med sig men nittio procent inser att vänstern aldrig lyckats någonstans. Den har alltid skapat ett terrorsamhälle var den än har prövats.

Vänstern må byta ut Lars Ohly men så länge de inte byter sina idéer kommer de att försvinna.

Ömkligt

2009-05-29T18:26:00.001+02:00

Så är det i gång igen – diskussionen om kopiering. En del figurer kan inte acceptera att de måste betala för sin egen konsumtion. De vill så gärna ha men inte betala, det kan någon annan gott göra.

Diverse bloggare exponerar sitt dåliga samvete med personangrepp, förlöjliganden och allmänt nedsättande ton. Gissningsviss just de rackare som gärna åker snålskjuts på andra. Dessa bloggare borde skämmas. De ställer sig bland tjuvar och tjuvars like.

Säga vad man vill om detta land. Det innehåller en hel del ömliga figurer.

Konstpolisen

2009-05-12T14:05:00.000+02:00

Konstlärare är inga poliser skriver konstprofessor Gertrud Sandqvist i dagens tidning. Det låter lite märkligt eftersom lärarens roll är att lotsa eleven fram till kunskap inom sitt område. Problemet är nog att Sandqvist inte vet var målet finns och det är nog symptomatiskt för konstskolorna, man vet helt enkelt inte vad man sysslar med.

Konst kommer av ”kunna” och ingår i ”konstruktiv”. Ett bra konstverk ska alltså höja betraktarens nivå och riktig konst fungerar på det sättet. Men genom att låta den politiska diskussionen ta över och omvandla konstnären till en slags samhällskritiker eller rent av politisk agitator så går konstnärskapet förlorat. Ett konstverk är statiskt. Man kan återvända till det och betrakta det igen. Utsagan ” aktioner i det offentliga rummet” innebär snarats någon sorts gatuteater och det tillhör skådespelarskolorna.

Den här ”NUG” eller vem det var som klottrade ner en tunnelbanevagn ställer sig hos de vilsna stackare som är på väg att tappa kontrollen, om de nu inte redan har tappat den, över sin tillvaro och gör ett spektakel av människor i en tragisk situation. NUG ger dem ett slags alibi att fortsätta och retar visserligen en och annan ”kälkborgare” men skapar inget av värde för någon. Klottraren tycker sig motiverad och hamnar så småningom i facket ”omhändertagen för samhällsvår”. NUG har bidragit till den situationen.

Anna Odell kan man med ett småleende avfärda som ”vill-bli-kändis” aspirant.

Den uppräkning Sandqvist gör; ” Malmös politiska historia, från Amaltheamannen till ockupation av trädkronorna och en hyllning till arbetarrörelsens Malmö och Folkets egen park” är alla politiskt laddade ämnen och visar kärnan i problemet – politiseringen. Politisering är socialisternas stora paradgren. Där politiserar man allt och har klara regler för vad som ska sägas och inte sägas. Det gäller för konstlärarna att hålla sig till konsten och låta den politiska diskussionen föras i de forum där den hör hemma. Kan man inte det så sysslar man med politik, inte med konst.